|
Parningen
|
Moyas parning gick bra. Pelle och hon verkade tycka att vi mattar hade gjort ett bra val för de verkade verkligen tycka om varandra och de var jättegulliga tillsammans. De lekte, det var mycket nosande på varandra och de putsade varandra vid öronen. De försökte para sig nästan från första stund men de fick inte till det riktigt. Moya stod stilla först men gick lite framåt eller satte ner baken just när Pelle skulle till. Så var det på torsdagskvällen den 23:e november, fredag kväll den 24:e (när matte egentligen skulle vara på fin middag med jobbet) och lördagen den 25:e. Då tog matte det jobbiga beslutet att Moya fick sova över till söndagen. (Hon hade aldrig sovit hos någon annan tidigare) Matte skulle på uppfödarutbildning på söndagen så då skulle det bli svårt att hinna komma över med Moya. Det var nog bra att hon fick stanna kvar, för det blev en hängning på söndag förmiddag och sedan en till på måndag kväll, när vi åkte över igen för sista träffen. Första hängningen satt de ihop i 12 minuter och andra gången 20 minuter. Det var på Moyas 15:e respektive 16:e dag i löpperioden.
|
|
Dräktigheten
Moyas mage på nyårsafton, 35 dagar efter parning
Moya nyklippt med tiggarögon
magen dag 42
2 veckor kvar, hur stor ska man bli?
|
I andra dräktighetsveckan tyckte vi att Moyas aptit ökade något. I den tredje veckan verkade hon må lite illa på morgnarna eftersom hon åt gräs på morgonpromenaderna. En morgon kräktes hon också mitt under promenaden. Illamåendet höll i sig även under den fjärde dräktighetsveckan och på julaftonskvällen, när det hade gått 4 fulla veckor sedan parning, blev hon jättedålig och kräktes en gång i kvarten ungefär. Vi trodde då att hon fått i sig något tokigt eller fått smaka för mycket julskinka och efter några timmar blev hon lite bättre. Hon drack vatten och sov hela natten men började kräkas igen dagen efter. Hon hade ingen feber och ingen diarré. Då ringde vi Strömsholms djursjukhus och de tyckte vi skulle komma in för att se om hon svalt något främmande föremål. På Strömsholm var det dock kaos och vi blev hänvisade till ett speciellt väntrum för alla djur som kräktes. Vi hade ingen lust att dra på Moya en magsjuka om det nu var så att hon svalt något föremål bara, eller att hon bara mådde illa av graviditeten, så därför väntade vi utanför i bilen. Efter två timmars vinterkall väntan hade inte ens den magsjuka hunden som var före oss kommit in till veterinären. Moya hade nu inte kräkts på 5 timmar och vi började undra om det inte var dräktigheten som spökade i alla fall. Vi pratade med joursyster i telefonen och bestämde att vi skulle åka hem igen och höra av oss om Moya började kräkas igen. Hon blev bättre och bättre och kräktes inget mer. Redan i den fjärde veckan märkte vi även att hon inte lekte lika häftigt med Mira längre. I skogen tog hon det mycket lugnare och hoppade inte upp på varenda stor sten hon såg. I den femte dräktighetsveckan mådde Moya mycket bättre. Hennes aptit ökade markant och hon tiggde mat av oss som hon aldrig ätit tidigare: musslor, tonfisk och varmrökt lax. Tröttare än vanligt var hon ända sedan tredje veckan men under femte veckan tyckte vi att hon låg och vilade mer än någonsin. Mira verkade tycka att hon fått en väldigt tråkig kompis. I mitten av den femte veckan tyckte vi också att Moya började se aningen rundare ut om magen, speciellt bakom revbenen om man tittade uppifrån. Man upplevde det som att hennes bakdel blivit mindre men så kunde det ju inte vara :-) Vi vägde henne men hon vägde 17 kg som vanligt. När det passerat 36 dagar från den första hängningen, och Moya gått in i sin sjätte dräktighetsvecka, började hon se rejält mycket rundare ut. Aptiten ökade ytterligare och tempot utomhus blev ännu lugnare. När vi vägde henne hade hon gått upp till 17,5 kg. I slutet av vecka 6 (42 dagar) klippte vi ner hennes päls. Nu kunde man tydligt se hur stor magen var. Hon hade nu gått upp 2,5 kg. Moyas tuttar hade ökat i storlek successivt under hela dräktigheten men nu började även området kring bröstvårtan förstoras. Så fort man gick ut i köket stod Moya där med värsta tiggarögonen. Det verkade inte finnas något stopp i henne. Husse hade nu snickrat ihop en fin valplåda som stod på plats i sovrummet. I mitten av den sjunde dräktighetsveckan kände vi valparna röra sig inne i Moyas mage för första gången. Det var jättemysigt! Den här veckan började hon också att väcka oss på nätterna för att hon ville ut "på toa". Magen ökade lite i omfång men inte så mycket som vi trott att den skulle. Magen hade nu hängt ner sig mer och hon såg inte så stor ut uppifrån längre. Vikten hade ungefär ökat 3 kilo på dag 48. På dag 49 fotograferade vi magen igen (se bredvid). Moya är kelig i vanliga fall men nu hade hon blivit kärvänligare än någonsin. Hungern verkade ha lagt sig en aning och hon verkade lugn och harmonisk. Under åttonde dräktighetsveckan blev magen hårdare och man kunde se att det rörde sig för fullt därinne. Man upplevde nu Moya som väldigt tjock men hon verkade må oförskämt bra och var förvånansvärt pigg och rörlig även mot slutet av veckan. När det bara var en vecka kvar sprang hon som en galning i pulkabacken efter barnen när de åkte ner. Vi fick lov att koppla henne för att vi var rädda att hon skulle anstränga sig för mycket. I nionde och sista veckan la sig Moya i valplådan några gånger. Magen kändes nu mycket hårdare än tidigare. Moya var fortfarande pigg och mådde mycket bra fram till dag 59 men den kvällen fick hon lite frossa och under natten till den sextionde dräktighetsdagen väckte hon matte 4 gånger och ville ut och kräkas. Hon var också lös i magen. Dagen efter, vid lunchtid märkte vi att slemproppen gått. På eftermiddagen gick hon in och la sig i valplådan och morrade åt Mira när hon kom nära. Då förstod vi att det inte var långt kvar tills små valpar skulle komma.
|
|
Valpningen
Någon timme före valpning |
Moya valpade på natten till den 61:a dräktighetsdagen från första hängningen räknat. Första halvan av natten höll hon matte vaken genom att bädda lite här och där och hon ville ut och kissa säkert 5 gånger. Klockan var 01.20 när de första krystvärkarna satte igång. Alla åtta valpar föddes fredagen den 26 januari, 2007, inom loppet av drygt 2 timmar. Första valpen, Candiva, föddes 01.50 och 04.05 kom lilla Chica som sista valp. Candiva vägde mest med 290g och Chica minst med 210g. Det gick väldigt smidigt, Moya var jätteduktig och skötte allt själv. När alla valpar diat en stund fick matte dra ut Moya för en liten rastning och en snabbdusch. Samtidigt bytte husse till rent i valplådan. Moya uppskattade lite majsvälling men hon såg väldigt trött ut. Vi sov någon timme och när vi vaknade var hon jättehungrig igen och slukade sitt torrfoder. |
|
Valparna nyfödda |
Alla valpar gick upp i vikt som de skulle de första dygnen. De lät mer än husse och matte trott så nattsömnen blev det inte så mycket med de första nätterna. De pep om de kom lite för långt bort från de andra och de tjafsade om spenarna. Moya verkade tycka det var besvärligt att de var så många när hon skulle lägga sig ner hos dem och ibland klev hon lite på någon som skrek till och hon la sig också på dem ibland och då blev det ett himla liv. Det var väldigt bra att ha klämskydd i valplådan upptäckte vi. Speciellt när de är så många för om hon la sig på någon kunde den ändå krypa ut bakom ryggen på henne. Första dygnet var det knappt så Moya ville lämna valparna. Hon sprang ut och kissade och så snabbt in igen. Men redan dag 2 kände hon sig så pass lugn att hon kunde gå ifrån dem en liten stund när de var mätta och belåtna. Dag 3 ville hon till och med följa med på en kort promenad. På tredje dygnet bar det också iväg till veterinär för att få intyg på stubbsvansarna. Redan när valparna var ca 5 dagar började man se lite olika karaktär på en del av valparna. Vissa valpar var väldigt anonyma fortfarande medan andra verkligen utmärkte sig. Minstingen Chica var lite livligare medan Chanja var otroligt cool och lugn.
|
|
Valparna 1 vecka |
När valparna blivit en vecka hade alla ökat till mer än sin dubbla födelsevikt. Chica var minst med 540 g och Caramella störst med 765 g! Hon vägde ca 300 vid födseln. Chanja, Carizma och Chanto hade ökat nästan lika mycket. Inte så konstigt att Moya var otroligt hungrig. Hon åt ungefär 3-4 gånger så mycket foder än normalt. Hon lämnade valparna under lite längre stunder nu och ville också leka med Mira och med leksaker. Hon hade haft ca 1 grads förhöjd kroppstemperatur under hela veckan men den hade nu sänkts igen. Men visst blev hon fortfarande flåsig och varm när alla 8 små minielement (valparna) diade henne. Några valpar började nu använda bakbenen mer och deras kravlande började mer likna gång. Vi klippte deras klor för första gången så de inte skulle riva Moyas spenar. På dag 10 öppnade Carizma ett öga! Det var en stor händelse. På dag 10 vägde flera valpar 900-1000g. Vi hade svårt att förstå hur Moya kunde ha så mycket mjölk för några jättespenar hade hon inte än. Men alla valpar ökade mycket i vikt och verkade må ypperligt. Sova, äta och gosa är en bra beskrivning av deras dagar. När valparna var 13 dagar hade alla så gott som öppnat ögonen. De var fortfarande "dimmiga" och någon hade en liten springa kvar att öppna. De började nu sitta lite längre stunder och gå lite bättre. Det syntes att de började bli lite mer uppmärksamma på omvärlden.
|
|
Valparna 2 veckor |
Vid två veckors ålder hade alla valpars nosar blivit nästan helt svarta. Det var några små fläckar på några valpar kvar bara. De började nu leka lite med varandra, rulla runt och bita varandra i tassar och ansikten. De gosade med Moya också och de försökte nå hennes spenar när hon stod upp i valplådan men de räckte inte riktigt upp så de kunde börja dia så. Vikterna var nu: Chica och Carmenzita 950g, Carizma 1106g, Cevilja 1115g, Candiva 1170g, Chanto 1194g, Caramella 1240g och Chanja 1280g. När de var 16 dagar gamla viftade Carizma på svansen åt matte! Det värmde skönt i magen :-) 30 sekunder efter svansviftningen gav Chanja ifrån sig ett rejält skall :-) Det lät så lustigt från en så liten vovve. De försökte också skaka på huvudena men ramlade nästan alltid. 18 dagar gamla var de mycket rörligare i valplådan och gjorde små "spattryck" och försökte springa. Man märkte att de blev mer och mer sociala med varandra och även med oss människor eftersom de kom fram när man satte sig vid valplådan. De fick nu smaka på lite majsvälling på ett finger för att vänja dem vid att snart äta annan föda än Moyamjölk. Vällingen var mycket populär! 20 dagar gamla fick valparna flytta ut ur sovrummet till vårt matrum där husse hade byggt en jättefin valphage. Det var mycket spännande och de ville genast ut ur valplådan och undersöka det nya området.
|
|
Valparna 3 veckor |
Exakt på dagen när valparna var 3 veckor gamla lyckades de dia från Moya när hon stod upp. Pälsarna började nu växa lite mer så små lockar började stå ut lite här och där. Valparna blev nu avmaskade och de började provsmaka uppblött bebistorrfoder. Mira fick nu tillåtelse av Moya att hjälpa till med valparna. Mira var överlycklig. I slutet av veckan upptäckte vi några vassa piggar i Carizmas mun. Dagarna efter hade tänder spruckit igenom i flera små valpmunnar. Alla valpar fick nu följa med på små äventyr i resten av huset ibland.
|
|
Valparna 4 veckor |
Vid fyra veckors ålder började det bli mer och mer bus i valphagen. Man blev överöst av valppussar när man kom in i valphagen :-) De började galoppera små sträckor och verkade tycka att det var jättekul. Vi öppnade upp till kök och matrum/hall ibland och det var jättepopulärt. Chanja och Cevilja var ute en sväng på trappan och nosade på snön också när de var 4,5 vecka gamla. Det var också vid 4,5 veckas ålder som Cevilja lyckades klättra över Moyas ingång som var 36 cm hög! Vad ska det bli av den? Men hon har ju att brås på. Moya går ju inte att hålla instängd någonstans och Pelle är ju också väldigt vig och spänstig.
|
|
Valparna 5 veckor |
Vid fem veckor började det bli mer brottning och morrande i valphagen. När de fick komma utanför hagen var det fullt ös! Det blev mer städning nu eftersom Moya inte höll rent efter valparna längre. De började äta mer uppblött torrfoder men Moya gav di ganska mycket fortfarande. Än så länge verkade hon inte trött på valparna men Mira var ju en änglalik extramamma förstås.... Valparnas ögon började nu se mer grönbruna ut än blå som de varit de första veckorna. Tänderna började komma fram ytterligare men bara små vassa piggar ännu. Vid fem veckor vägde valparna i storleksordning: Carmenzita 2560g, Chica 2650g, Carizma 2850g, Candiva 2915g, Chanja 3190g, Chanto 3280g, Cevilja 3320g, Caramella 3400g.
|
|
Valparna 6 veckor |
Fem och en halv vecka gamla fick de bada benen i badkaret. De var också ute några minuter varje dag. Det var ju fortfarande ganska kallt ute. Moya började nu morra ibland när valparna ville dia och kastade upp mat någon enstaka gång. Vid fulla sex veckor fick de följa med bakom Moya och Mira på "promenad" runt syrenbusken på allmänningen utanför vår tomt. Det var mycket uppskattat. De bar på pinnar och nosade på allt. Andra gången valparna gick på promenad var alla 8 med och då gick det livat till. De följde verkligen inte med sin mamma på ett led som matte hade föreställt sig. Nej, de tyckte livet var så spännande så matte och lillmatte var alldeles svettiga innan de samlat ihop alla igen. Pust.
|
|
Valparna 7 veckor |
När valparna var 7 veckor gamla började man känna igen den gamla Moya lite mer. Från att ha varit lite tantig och tråkig började hon nu springa och busa mer med Mira och hon hade själv trappat ner på valparnas diande så juvret var nu betydligt mindre. Hon vägde nu ca 18 kg, ett kilo mer än sin vanliga vikt. Valparna mentaltestades vid exakt 7 veckors ålder och alla var väldigt sociala, nyfikna och lekfulla. Det blev nu bestämt var varje valp skulle bo. Pappa Pelle kom och hälsade på och de fick också leka med Bearded collien Wilma, utomhus. Det gick jättebra! Vi badade valparna i lite djupare vatten i badkaret och vi hade sådan tur att vädret blev så fint med tidiga vårvindar så de kunde vara ute ganska mycket. Vi tog också ut varje valp ensam på "promenad" i stora vida världen flera gånger denna vecka. Alla var väldigt glada och framåt även ensamma. Valparna vägde vid 7 veckor: Carmenzita 3900g, Chica 4040g, Candiva 4280g, Carizma 4330g, Chanja 4712g, Chanto 4980g, Cevilja 4980g, Caramella 5000g.
|
|
Valparna 8 veckor |
Valparnas sista vecka hemma hos oss blev ganska intensiv. 8 valpar kan skrika ganska högt när de är hungriga och vill ut på morgnarna och 8 valpar kan smutsa ner ganska mycket! Dessutom kände man att de krävde mer och mer stimulans så det kändes både skönt och sorgligt när veckan led mot sitt slut. Alla valpar visade under denna vecka att de kan simma i badkaret och det var dags för veterinärbesiktning med chipmärkning och vaccinering. Det var lite pyssel att ta sig till veterinären med alla 8 men väl där tyckte alla valpar att det var mycket spännande. Veterinären tyckte det var en väldigt framåt och social kull. Det var kul att höra. Alla viftade på svansarna/stumparna åt veterinären och de flesta pep ingenting när chippet sattes in! Det var 2 stycken som gnällde till men så var det bra igen. Valparna var utomhus ganska mycket denna vecka och blev väldigt smutsiga i vårleran. De hade gått upp mellan 300-500 g i vikt under den sista veckan så vissa var riktigt tunga. De var ca 23-27 cm i mankhöjd.
|
|
Valparna flyttar |
Oj, vad fort 8 veckor går när man har roligt och mycket att göra! Vi kunde knappt förstå att helgen kommit när det var dags för leverans. Som tur var fick vi ha våra foderhundar Chanja och Chanto kvar några dagar extra. Och som tur är kändes det jättebra med alla valpköpare. Vi fick rapporter från alla familjer och alla valparna verkade finna sig väl tillrätta i sina nya hem. Vid leverans vägde valparna mellan 4400 gram och 5500 gram.
|
|
Besök hemma hos valpar |
Efter en vecka i sina nya hem var alla valpar väl hemmastadda. En del valpar var mycket tuffa och framåt fortfarande medan andra var lite försiktigare. Hemma hos oss var det väldigt tomt och tyst men det som var skönt var att vi fått tillbaka samma gamla mysiga, busiga Moya igen. Dagen efter sista valpen flyttat började Moya och Mira krambrottas på golvet igen som de gjort mycket före valptiden men slutat med helt medan valparna bodde hos oss. Moya började också busa mer med oss. Det var kul. Hur som helst så saknade vi valparna mycket så vi åkte och hälsade på Chanja i Kungsör. Det var ett mycket kärt återseende. Chanja kände verkligen igen både oss och Moya och Mira. Moya fick tillbaka sina modersinstinkter så fort hon såg Chanja och spydde genast upp lite mat till henne. Nästa besök gick till Ella. Vi mattar med barn möttes på Älvsjömässan (Lilla Stockholm) och eftersom Ellas matte inte hade någon bil passade jag på att skjutsa hem dem och samtidigt få träffa Ella en liten snabbis. Vi hade nämligen bestämt att hälsa på Chanto efter mässan så vi stannade inte länge hos Ella. Men det var ändå jättekul att få se henne igen. Hon var lite försiktig först och visste inte riktigt om hon kände igen oss men när hon hörde våra röster kom hon fram och sedan var det kärvänlig hälsning. Moya ville bara fram och pyssla om och spy upp mat förstås. Sedan bar det iväg till Chanto och där var det full fart från början. Han blev överlycklig över att se oss! Moya, Mira och han sprang som galningar och lekte med varandra och vi gick även till vattnet och badade. Det var en mycket rolig dag! |
|
Första valpträffen |
29 april, 2007. Läs mer under länken till vänster. 5 maj ordnade vi en träff för Chica och Chanja eftersom Chica missade valpträffen helgen före. |
|
Valpvakt |
Som tur är får vi låna våra fodervalpar ibland. Chanja var först hos oss en dag när hon var 3,5 månad gammal. Det var jättekul att få rå om henne under en hel dag. Senare samma vecka var vi hundvakt åt Chanto också. Han fick sova över hos oss i två nätter. Det var jättekul! Samtidigt passade jag på att klippa honom för första gången. |
|
Andra Valpträffen |
Den 10 juni var det dags för valpträff nr 2. Titta under länken till vänster. |
|
Valpvakt till Chanto |
Vi passade Chanto en vecka i juni när fodermatte reste bort. Det var jätteroligt. Läs mer och se bilder genom att klicka på länken till vänster. |
|
Första utställningen |
Fyra valpar deltog i en inofficiell utställning när de var 5,5 månader gamla. Det var Chica, Carizma, Chanto och Chanja. Det gick över förväntan. Alla valpar fick bra kritik och vi fick hederspris för uppfödargrupp. |
