|
|
PARNINGEN Dita började löpa precis när hon skulle enligt hennes tidigare löpcykel. På dag 11 hämtade jag hem henne från fodermatte Biggan. Hon berättade att Dita varit helt galen och ylat och när hon hade träffat perron Nalle som hastigast hade hon verkat redo. Så det kändes som att det var precis rätt dag i löpet när det bar iväg till Ditas tilltänkte fästman Rotti på dag 12. Mycket riktigt så fann de varandra väldigt snabbt och satt ihop efter bara en kvart. Hängningen varade ca 15 minuter. Dag 13 verkade inte Dita så "höglöpig" längre så jag undrade om jag ens skulle åka tillbaka en andra gång till Rotti. Men på dag 14 vek hon fortfarande svansen åt sidan och ställde upp sig när jag kände lite på henne, så vi åkte. Det gick lika smidigt den här gången. Efter en liten stund satt de ihop igen. Kanske var Dita inte riktigt lika villig som första gången men det blev en hängning till i alla fall. Det fick räcka med de två parningarna och ca den 20 mars blev väntat datum.
|
|
Bilder kommer snart... |
DRÄKTIGHETEN De två första veckorna efter parning var Dita lite hungrigare än normalt. Hon verkade också lite tröttare och konstigt nog så såg hon direkt lite rultigare ut och hoppade inte så gärna upp på saker som tidigare. Men när det gått nästan tre veckor minskade aptiten rejält. Hon vägrade mat på morgonen och verkade må illa. Vid tre veckor efter parning kräktes hon också. Biggan sa att hon sov oroligt på nätterna och satte sig upp och hulkade ibland som om hon mådde illa. Spenarna var aningen förstorade och rosa. När det gått 28 dagar från sista parningen tog vi ett ultraljud för att vara på den säkra sidan. Det visade tydligt tre små foster och eventuellt kunde veterinären se två till bakom de tre. Dita mådde fortfarande lite illa vecka 4 och 5 och ville inte gärna äta. Hon var även tröttare än vanligt men på träningen gick det bra om det inte blev för mycket av det goda. Skidåkning tyckte dock Dita att matte Biggan kunde sluta med nu :-) Under den sjätte veckan (35 dagar och framåt) hade hon fortfarande inte någon speciell aptit. Nu kunde man dock se att hon var lite rundare om magen och hon hade ökat ca ett halvt kilo i vikt. När det passerat 47 dagar från första parning kunde Biggan känna små fosterrörelser. Aptiten hade ökat något nu. Ibland på promenader under den här veckan så vägrade hon att fortsätta så Biggan fick vända hemåt igen. När det var två veckor kvar flyttade hon hem till oss och då hade hon gått upp ca 2 kg. Hon var precis nyklippt när hon kom så man kunde se magen tydligt. Hon var ganska stor tyckte vi och gick och vankade som en högdräktig redan :-) På dag 54 ställde vi i ordning valplådan. Den såg enorm ut till Dita som är lite mindre än våra andra tikar som fött i den :-) Oj, vad hon nosade i den. Med hundars utmärkta luktsinne så "stank" den väl valp fortfarande. Dagen efter besökte hon valplådan flera gånger och krafsade och bäddade lite i den. Magen växte fort nu och på bara 3 dagar kunde vi se stor skillnad. Det sparkade också mer nu. När Dita gick in i sin sista dräktighetsvecka tyckte vi att aptiten var större än den varit på hela tiden. Hon hade ju varit lite kräsen under hela dräktigheten men nu tiggde hon när vi gick till köket och om hon kände lukten av vår mat. Hon var också piggare än veckan före och följde lite mer villigt med på promenader.
|
|
|
|
|
|
|