DRÄKTIGHETEN

Fodervärden tyckte att Chanja var annorlunda från första början när hon kom hem igen. Hon var otroligt kelig och låg ofta på rygg och visade magen. Hon kändes lite okoncentrerad och var i sin egen värld lite grann.

När hon gått två veckor från första hängningen kräktes hon en gång på morgonen direkt efter frukost. Hon var tröttare än normalt. På träningar satt hon mest och tittade slött på de andra hundarna och hade ingen lust att leka efteråt. Arbetsviljan fanns dock kvar och hon spårade perfekt när det var hennes tur.

Efter tre veckor tyckte fodervärden att spenarna såg aningen större ut och midjemåttet hade faktiskt ökat 2 cm. Hon var MYCKET lugnare än normalt och hoppade inte upp på stenar i skogen längre. Hon sov mycket mer än vanligt och hon ratade maten vissa morgnar. Ann märkte också att hon slickade sig mycket på magen. Kanske kände hon att det var något där inne? 26 dagar från första parningsdag kräktes hon igen och hon verkade må allmänt illa. Vi kände oss i alla fall nu så pass säkra på att hon var dräktig så vi valde att inte göra ultraljud.

Efter cirka 30 dagar åt Chanja fortfarande lite dåligt och hade nu spytt så pass mycket så midjemåttet var mindre än utgångsmåttet! Hon var dock lite piggare - så till den grad att hon lyckades ta sig in till hönsen hemma hos Anns dotter och skrämde ihjäl en höna :-(

Vid 4 fulla veckors dräktighet blev även området kring bröstvårtorna lite förstorat. De flesta dräktighetstecken hade nu kommit tidigare än de gjort på Chanjas mamma Moya under hennes dräktighet. Vikten höll Chanja dock även in i femte veckan. Men nu började aptiten komma tillbaka och när hon gått fem veckor sedan första parning sov hon över hos oss två nätter för matte var på MH-figurantskurs. Vi tyckte att Chanja vilade mer än vanligt och hon var lugnare, men hon var nu glad och pigg och åt mycket. Man började även se att hon blivit lite rundare. Det syntes speciellt när hon satt eller låg ner (se bild till vänster) men även uppifrån verkade hon bredare vid bröstkorgens bakre del. På dag 35 märkte vi också den typiska äggviteliknande "sträng" som kommer efter kisset. Det brukar vara ett säkert tecken på att den skyddande slemproppen har bildats.

Den sjätte veckan var Chanja hungrig och lite tröttare än vanligt. På dag 43 hade hon gått upp ca 2.5 kg, precis lika mycket som mamma Moya gått upp i vikt vid den tiden. I vecka sju hände det att hon inte verkade så sugen på att gå utanför tomten utan ville helst stanna hemma när matte lockade med skogspromenad. Hon hade blivit rundare om magen men var fortfarande smidig och hoppade "pappaPellehopp". Magen hängde ner lite mer än tidigare och området kring spenarna var ännu lite större. Se bild till vänster när hon stolt visar sin stora mage :-)

När hon gått 7 fulla veckor (49 dagar) flyttade hon hem till oss. Det var nog lite jobbigt för Ann (fodervärden) men hon får ju hälsa på så mycket hon vill. Chanja verkade inte tycka det var jobbigt att flytta utan fann sig direkt tillrätta hos oss som hon alltid gör. Hon har ju varit så mycket hos oss och är trygg med oss och våra hundar här hemma. Vi tyckte att hon var rejält stor om magen men verkade må mycket bra. Hon verkade lugn och harmonisk. Däremot ville hon inte gå alls långa promenader men just denna helg var det otroligt varmt också. Hon sov bra på natten trots att Mira sprang omkring och gnällde efter "valpar" (pipleksaker) som vi gömt undan. Vi bävar för hur "galen" Mira kommer att bli när hon känner lukt och hör ljud av riktiga valpar!

Den åttonde dräktighetsveckan var lugn och mysig. Chanja var kelig men pigg och följde gärna med på lite längre promenader än bara runt huset som hon ville första helgen hon flyttade till oss. Vi kände de första fosterrörelserna dag 51. Valplådan blev iordningställd, samma låda som hon själv fötts i för 2,5 år sedan :-) Till vänster på bilden provar hon lådan när hon gått 54 dagar från första parning. Hon accepterade fortfarande att Moya och Mira också provade lådan lite men hon låg där oftast. Hon bäddade lite ibland och naggades på filten. Dag 56 kunde vi se fosterrörelser på tjocka magen.

Den sista veckan mådde Chanja oförskämt bra. Hon var jättepigg och busig, hon stal saker och ville att man skulle jaga henne. Hon åt lite mer sparsamt den här veckan. Magen upplevdes inte direkt större men den blev hårdare. Flera gånger reagerade hon på att valparna rörde sig mycket i magen och det verkade nästan som att hon hade lite förvärkar dag 57 och 58. Chanja blev nyrakad på magen och duschad och efter det var det nästan så magen såg lite mindre ut! Vi vägde henne och hon hade gått upp ungefär 4 kg, lika mycket som mamma Moya gjorde när hon väntade sin kull. Natten till dag 62 ville hon ut och kissa en gång och var lite orolig men annars visade hon inga tecken på att valparna skulle komma. Magen var mycket hård nu och det sparkade för fullt därinne. Hon var fortfarande väldigt smidig dock och bar upp sin stora mage bra. Rak i ryggen var hon och verkade må väldigt bra av att vara dräktig. Vi tyckte hon var vacker i sin mage. Hon såg inte alls otymplig ut och hon ville fortfarande gå med på promenader.

Men morgonen på dag 64 från första parningen räknat (dag 63 från första hängingen) så hade Chanja en temperatursänkning till 37,1. Nu tillät hon heller inte de andra hundarna att komma in i valprummet så vi stängde bort dem. Senare på dagen var tempen nere i 36,9 och nu började hon att flåsa lite och bädda och ville ut ofta. Under natten till dag 65 så blev detta beteende mer intensivt. Tempen höll sig låg under hela natten och halva dag 65. Senare på dagen verkade tempen stiga och vi hoppades att valparna skulle komma på kvällen så det inte skulle bli en natt till utan sömn.

VALPNINGEN

Klockan 20.30 den 16 juni kom första krystvärken just när Chanja ville ut för tusende gången. Hon verkade inte förstå riktigt vad som hände med henne och jag bar in henne i valplådan. Där fortsatte hon krysta i en och en halv timme innan första valpen kom ut med baken först. En vitbrun tikvalp på 413 gram. Sedan kom valparna med en halv till en timmes mellanrum och kl. 01.55 var allt klart. Sedan skulle det ut och rastas och bytas rent så det blev inte mycket sömn denna natt heller. Men vad gör väl det när man har 6 små underverk framför sig :-) Valparna kom i ordningen Dorisa, Dios, Diablo, Domingo, Dinamita och sist Danilo. Alla var väldigt jämna i storlek och vägde mellan 370 och 413 gram. Diablo och Dinamita föddes med stubbsvans, övriga med lång svans. Chanja var jätteduktig och skötte allt själv.

VALPARNAS FÖRSTA VECKA

Vilda Chanja visade sig vara en mycket lugn och noggrann mamma. Valparna var väldigt nöjda och tysta och de gick upp i vikt som de skulle. Mira var däremot desto mindre lugn och sprang omkring och ylade och letade efter valparna så vi fick inte sova för henne! Hon lugnade sig något efter några dagar. Redan dag 2 ville Chanja vara lite "vanlig" hund och inte bara mamma så hon följde gärna med på lite längre promenad än bara runt huset. Valparnas klor var ganska långa redan vid födseln så vi klippte dem när de var 5 dagar. Efter en vecka hade alla valpar gått upp mellan 91 och 121 % av sin födslovikt. Den 23/6 vägde Dinamita minst med 720 g och Diablo mest med 850 g. Chanja hade inget jättejuver men hade bra med mjölk ändå. Hon såg himla smidig ut i kroppen! Hon fick lite mjölkstockning vid två tillfällen så vi fick massera och minska lite på maten. Hon hade en grads förhöjd temperatur hela första veckan men på dag 7 var den tillbaka till hennes normala temp igen.

Andra veckan fortsatte valparna att gå upp i vikt som de skulle och kullen var fortfarande otroligt jämn. Det skilde bara 75 gram mellan den lättaste och den tyngsta valpen när de var 10 dagar gamla. De lyfte ofta upp huvudena och började ställa sig upp på alla fyra. Dios var tidigast med att gå långa sträckor redan vid 10 dagars ålder. Han kom nästan över Chanjas ingång i valplådan så vi fick fylla på med en planka på höjden. Små springor till ögon började synas vid 11 dagars ålder på alla utom Dorisa. På dag 12 hade Danilo och Dios nästan fullt öppna ögon medan Dorisas fortfarande var helt stängda. Dag 12 såg vi också hur två valpar upptäckte varandra och såg ut att "busa" med varandra. Chanja var fortfarande en mycket duktig och cool mamma. Hon tyckte det var lite för varmt bara, de superheta sommardagarna när temperaturen kröp uppåt 30 grader, så vi fick svalka av henne genom att duscha henne ofta för att hon skulle orka att ligga hos de varma valparna och ge di. Dag 14 hade även Dorisa halvöppna ögon. På tvåveckorsdagen vägde de: Dorisa 1180, Dios 1266, Diablo 1210, Domingo 1210, Dinamita 1123 och Danilo 1159.

Det var väldigt varmt även den här veckan och vi kämpade med att hålla ner temperaturen i kontoret där valparna spenderade sina första veckor. Några av valparna var lite väl lösa i magen. Kanske berodde det på värmen helt enkelt eller kanske var det spolmask som spökade så på dag 16 avmaskades alla för första gången och magarna blev faktiskt bättre efter det. Alla valpar ökade fortfarande i vikt som de skulle även denna vecka. 21 dagar gamla vägde de mellan 1520 och 1750 gram. Deras små klor blev klippta igen.

Man kunde verkligen se från dag till dag hur de utvecklades. Nu började de bli lite mer intresserade av varandra och vissa kom fram till lådkanten när vi satte oss där. Domingo var den första att vifta på svansen till mig :-) Vid den här tiden tyckte vi nog att Dios, Danilo och Dorisa var mest aktiva och Dinamita och Domingo var lugnast. Diablo var lite mittemellan. Men några större skillnader på valparna tyckte vi inte att det var än. Man hörde mycket morrande och även små skall från valplådan nu :-)

Dorisas, Domingos och Dios ögonfärg började skifta mot brunt istället för blått i slutet av veckan.

Tänderna började spricka fram under den här veckan. Det blev mer och mer brottning i valplådan och de sprang mer obehindrat. De fick börja vara utomhus i det underbara sommarvädret och de började äta uppblött torrfoder så smått. Chanja tillät att Moya och Mira var nära valparna. Moya hade så mycket instinkter även för de här valparna så hon genast spydde upp mat när hon såg dem. Detta hände sedan åtskilliga gånger under veckan. Den här veckan flyttade även valparna ner till gillestugan i en större valphage. Chanja hade fått ett rejält juver nu och hon fick flera gånger början till mjölkstockning. Pigmentet på nosarna var nu så gott som utfyllt på alla valpar. Dios hade en liten rosa fläck kvar bara. Pälsarna började sätta fart och växa så en del valpar såg lite lustiga ut med bara en stor lock som stack ut på ena sidan. När valparna fyllt fyra veckor vägde alla över två kilo.

Mer lek, mer utevistelse och mer torrfoder blev det under den femte veckan. Den här veckan kom även hälften av alla valpköpare + lite andra nyfikna på besök så det var full aktivitet hela veckan. Moya fortsatte att kasta upp mat till valparna men hon gillade inte när de försökte snutta på henne. När valparna var exakt 5 veckor kastade även Chanja upp mat till de små. Mira tittade mest på och hade inga modersinstinkter kvar alls nu.

Fem veckor gamla vägde de i storleksordning: Dinamita 2605, Diablo 2903, Danilo 2908, Dorisa 3005, Dios 3030 och Domingo 3095. Så valparna var fortfarande väldigt jämnstora, speciellt om man bortsåg från minstingen Dinamita. Även på höjden var de väldigt lika. Mentalt var de också väldigt lika men Dios och Dorisa var nog vildast.

VALPARNAS SJÄTTE VECKA

Under valparnas sjätte vecka började vi träna dem att vara utan syskonen korta stunder. De fick följa med i olika delar av huset och i trädgården och höra olika sorters ljud. Valpköpare och andra intresserade fortsatte att komma till oss och vi hade även 15-årsfirande så de fick verkligen träffa många olika människor. Vi hade även besök av några hundar som valparna fick nosa på genom staketet: golden retrivern Alva, vår foderperro Dita och vår foderhane Chanto. De vuxna hundarna tyckte nog att valparna var läskigare än valparna tyckte att de var :-)

Tänderna hade utvecklats ytterligare och det började göra ont när de små pirayorna nafsade efter en. De var mycket duktiga vid kloklippning. De fick bekanta sig med vatten i badkaret och bli lite avtvättade. Vid vägningen märkte vi att de började gå i sär lite mer storleksmässigt. Dorisa, Diablo, Domingo och Danilo låg visserligen fortfarande väldigt nära varandra runt 3750-3850 g men Dinamita blir nog inte lika stor som de andra för hon hade halkat efter ytterligare och vägde nu 3340. Dios å andra sidan hade gjort ett ryck i sin viktuppgång och vägde nu 3920.

D-kullen kändes verkligen som en lättsam kull. De var väldigt tysta och ganska lugna så vi fick sova länge på morgnarna! Det var så fint väder så valparna fick vara ute jättemycket och på så sätt blev det minimal städning. Under den sjunde veckan började vi ta ut valparna mer på små egna utflykter. Vi koppeltränade dem lite grann och de fick bekanta sig ännu mer vid vatten. Alla valpar simmade en liten sträcka i poolen på 7-veckorsdagen.

Vikterna var nu: Dinamita 4280, Dorisa 4560, Diablo 4630, Danilo 4670, Dios 4690 och Domingo 5000 gram.

Den här veckan åkte vi bil med valparna två och två och när de var 7 veckor och 2 dagar var det dags för veterinärbesiktning. Det gick jättebra. Veterinären skrev att det var en väl uppfödd valpkull. Vi gjorde också lite tester med valparna för att se eventuella skillnader och försöka passa ihop rätt valp i rätt familj. Vattenlekarna i baljan fortsatte och de fick simma i poolen igen.

Chanja var verkligen en underbar mamma till valparna. Hon verkade inte alls trött på dem utan lekte lite med dem och verkade aldrig vilja sluta att dia dem. Men när det endast var 3 dagar kvar till leverans började hon morra lite åt dem när de ville snutta på henne. Både hon och Moya fortsatte att kasta upp mat åt dem under den här veckan också.

4 valpar flyttade på dagen då de blev 8 veckor. Det kändes jättebra med alla valpköpare och vi fick rapport om att det hade gått bra första dagarna i nya familjerna. Danilos familj var på semester och skulle hämta en vecka senare. Dinamitas familj kunde inte heller ta hem henne på en gång men det passade ju bra att de två syskonen fick sällskap av varandra en vecka extra. Vi var också glada att vi fick behålla de två en vecka så det inte blev alldeles tomt på en gång. Dorisa (Dolly) flyttade ju till en fodervärd i stan så hon fick komma och leka med syskonen två gånger under veckan de var kvar hos oss. När Danilo och Dinamita var 9 veckor och en dag kom deras familjer och hämtade dem. Så tomt det blev!!